Kär kär kär kär
Jag har varit så totalt frånvarande på alla sätt och vis den sista tiden. Men det är ett lyckorus som vandrar genom min kropp och får mig att ignorera en massa saker som jag inte tycker är lika viktiga, som bloggen, mailen och allt det där. Jag har nämligen blivit kär! Tro det eller ej, men jag har blivit upp över öronen kär! Jag hoppar upp ur sängen varje dag och längtar till skolan för då får jag se honom. Jag längtar till helgerna när vi kan spendera ännu mer tid tillsammans och jag dagdrömmer på lektionerna om honom.
Nu antar jag att mina underbara vänner i Sverige vill veta ännu mer. Jag har ringt en del av er men som ni vet är det inte lätt att hålla en sån kontakt med er alla.
Det hela började väl för två månader sedan. Jag var ute och fikade med Celine och Franco från skolan och Franco har då bjudit dit en till kille, nämligen Victor från Göteborg som började sitt första år på skolan i september. Vad trevligt tänkte jag, då kanske jag kan få prata lite svenska efter veckor med att ha pratat engelska och halvknagglig franska. Victor kommer fem minuter senare och det sa klick! Jag har aldrig trott på det förut men det sa verkligen klick! Jag ignorerade det dock just då eftersom jag inte ens kände killen men när vi väl började prata så kunde vi inte sluta. Vi drack kopp efter kopp med kaffe och bara babblade på om allt möjligt.
Efter detta så träffades vi i skolan flera gånger och bestämde oss för att hitta på något den helgen. Så vi åkte ner till parken för att åka gocart och fika ännu mer. Vi dejtade några gånger och insåg att vi båda hade drabbats av denna omedelbara "love at first sight" och sedan dess är jag inte längre Katta Singel-i-tio-år, utan är alltså med pojkvän helt plötsligt.
Det känns lika lustigt för mig som för er ska jag säga, men det pirrar i magen bara vid tanken på honom och så har jag inte känt på länge. Sedan några veckor tillbaka så känner jag att jag verkligen är kär, på riktigt! Så där sprudlande nykär! Vart detta är på väg kan jag inte svara på alls, och det är inget jag vill tänka på heller. Jag vill bara leva i nuet och vara glad! Så, även om det egentligen är omöjligt, så kommer jag nog ignorera bloggen ännu mer nu. Ja, jag vet, det går knappt, men så är det. Förut hade jag fullt upp, nu har jag ännu mer saker att göra som jag hellre lägger energi på än att blogga. Men jag ska försöka att skriva någon gång iallafall. Ni får ha överseende med mig. :)
