Styrka
Iallafall så började Nicoles historia med att hon blev uppsagd när finanskrisen tog sitt grepp om Europa. Att jobba var hela hennes liv. Hon jobbade som sekreterare åt ett bokförlag och jobbade med att ta fram mycket fakta inför granskningar och liknande och hon älskade sitt jobb. Att få sparken tog jättehårt på henne och när hon dessutom inte kunde hitta ett nytt gled hon sakta men säkert in i en depression. Hennes man hade ingen förståelse för hennes depression och tog det som att hon hade blivit lat. När Nicole försökte åstadkomma minsta lilla energi för att ens orka ta sig ur sängen på morgonen kallade hennes man henne värdelös och en lat kossa och sa att hon fejkade för att få slippa jobba. Men det skulle vara slut på det. Han tog ut skilsmässa för att slippa betala för att hon skulle ligga i sängen hela dagarna.
Nicole gick till en psykolog och en läkare och fick diagnos på att hon var deprimerad. Men Nicole visste ju att den enda lösningen var att hon skulle få ett jobb. Helst ett jobb som liknade det hon förlorat, men det var inte alls lätt. Större bokförlag hade inget intresse eftersom de större författarna oftast gjorde all sin research själva. Men läkarna var överens. Nicole var inte i skick för att jobba och sjukskrev henne, mot hennes vilja. Men apatisk som hon var sket hon i allt och ville inte bråka. Istället fortsatte hon söka jobb trots sjukskrivningen.
Men till slut var det som att Nicole kom till ett vägskäl. Antingen kunde hon fortsätta samma väg framåt och tuffa på all evighet tills hon kom dit hon tyckte hon skulle vara. Eller så kunde hon vika av och se vart de nya vägarna skulle föra henne. När hon vann en tävling till Kina visste hon att det var dags att skita i allt och bara följa med. Hennes stora intresse för mytologi och historia mättades rejält i Kina där hon sökte upp all information hon kunde hitta. Samtidigt skrev hon ner detta i ett anteckningsblock. Och en dag kom idén. Hon skulle renskriva anteckningarna, göra research och försöka få sin faktabok publicerad. Hon hade varit duktig på att skriva när hon gick i skolan.
Efter fyra nej och ett kanske hittade hon till slut ett förlag som ville ge ut boken, bara hon skaffade fler källor. Hon fick genast åka tillbaka till Kina och träffa forskare inom området som hon citerade i boken. Första boken sålde dock inte så bra. Den blev fack-litteratur för några elever på universitetet som läste Kina-studier.
Men idag har hon sålt flera miljoner böcker på bara 3 år. Hon har gett ut två barnböcker i Tyskland med mytologiska väsen som influens. Hon har gett ut 15 faktaböcker och har besökt halva jorden för att göra research. Hon kan titulera sig forskare, fotograf, författare och föreläsare och är absolut inte deprimerad längre!
Visst är det sjukt att människan kan bli nertryckt av samhället hon föddes i?! Men visst är det också underbart med starka människor!!
På upploppet
Ja nu är det bara några få skoldagar kvar. Alla rapporter, arbeten, projektarbeten och tentor är avklarade och jag klarade även detta år. Eftersom jag trivs så bra på skolan så har jag sökt in till ett tredje år men denna gång inriktad speciellt på mytologi. Det kommer innebära att jag inte kommer fortsätta med arkeologiska utgrävningar, men historia är lika viktigt inom mytologin. Det jag hoppas på är nämligen att så småningom få ingå i det lilla teamet forskare inom mytologi. Känns jättebra med det målet även om det troligtvis kommer innebära mer plugg i några år till.
Men det blir inte bara plugg framöver heller. Jag har fått ett super sommarjobb! Ska jobba i stallet i sommar och hjälpa till där. Även om ridskolehästarna mest ska gå och lata sig i hagen så kommer det ändå finnas jobb och det känns kanon att kunna vara nära Lazarus så mycket. Lazarus ska nämligen börja tävlas lite lätt i sommar nu när han fått kondition och muskler igen. Har jag tur kommer jag även kunna jobba där extra nästa termin så jag kan finansiera studierna lite mer.
De sista dagarna nu är det bara några föreläsningar på skolan och slappande. Vi ska ha en liten klassfest nu i veckan och sen en liten aavslutning där vi får våra certifikat, diplom, utbildningsbevis och allt vad det kan vara.
Känns kanon just nu!
Tillbaka i spelet
Som min "snälla" pojkvän berättade i det förra inlägget så var jag helt slut efter min hemfärd och jag har inte blivit riktig förrän nu, sent på söndagkvällen, vilket inte är en höjdare eftersom allvaret med skolan börjar imorgon igen.
Men mina vänner, jag hoppas ni inte klandrar mig. Jag har trots allt färdats fram och tillbaka över hela södra Frankrike, med en liten omväg i Paris på en dag då vi var på Muséum national d'histoire naturelle (Naturhistoriska muséet) och även i Jardin de las plantes botaniska trädgård och djurpark. Muséets utställning om evolution är FANTASTISK och vi fick även prata med de människor som jobbade i departementen för klassifikation och evolution, allt på franska! Mon dieu!
Själva utgrävningarna var väldigt lärorika, men tyvärr hittade vi inte ett jäkla skit! Första dagen i Lascaux märkte vi att marken på den lilla plätt vi fått tillåtelse att gräva på var så ful med skräp att den räknades som kontaminerad och det tog ytterligare tre dagar innan vi fick tillåtelse att gräva på ett annat ställe. Den enda som hittade något överhuvudtaget var Friedo som hittade någon form av ben som senare visade sig vara kycklingben. Troligtvis från någon turist som slängt benet efter att ha ätit och sen har väl någon fågel tuggat på det.
Även i Chauvet fick vi åka därifrån tomhänta nästintill. Det enda vi vann på var att vi fick delta i ett forskningsprojekt från amerikanska Academy of Natural Science. Detta är på inget sätt hemligt så jag ska berätta mer om det senare! Promise!
Överlag har hela resan varit fantastisk med underbara människor, en hel del udda frystorkad mat och mycket att lära. Nu ska jag och Victorini mysa ihop oss i soffan med glass och en dokumentät jag har fått låna om romersk mytologi! Och vet ni, jag måste snart komma på vad sjutton jag faktiskt ska bli så jag kan välja ett huvudämne till nästa år! Aj aj aj, det kan ta tid!
Ciao!
Gästbloggning!
Tja!
Victor här! För er som inte vet är jag Kattas kille och jag fick i uppdrag att uppdatera er om att Katta nu är hemma och välbehållen, men troligtvis helt slut för nu har hon sovit i 12 timmar och jag ser inga tecken på att hon börjar vakna till. ;)
Hon kommer att ha en massa kul att berätta för er senare. Efter att hon slagit ihjäl mig för att ha lagt upp den här bilden vill säga! :D 
Adios/ Victor
Bitchbloggen!
Jag pratade med min goa vän Jenny idag för att i stort sett säga hejdå innan min resa. Jag har nämligen på tok för mycket grejer på gång under nästa vecka, sen är det ju påsk och allt vad det innebär. Sen reser jag iväg på mina äventyr. Jag förstår inte hur jag ska klara mig utan min Victor, eller utan min Jenny eller utan alla mina andra vänner.
När jag pratade med Jenny så kom vi in på ämnet respektlösa människor, bland annat då någon hade betett sig som ett tvättäkta svin mot henne i lördags när hon var på en releasefest för sin brors band. Here comes the bitching!! Jag kan personligen inte förstå hur man kan bete sig som ett svin och inte själv komma på tanken vad det är man faktiskt sysslar med, eller hur man behandlar andra runt omkring sig! Det är som att vissa personer helt enkelt saknar några gener som vi vanliga människor med normal social begåvning innehar, som gör att de tror att de kan behandla folk hur som helst. Har inte vi alla människor en medfödd moral? Om inte, lär man sig inte denna moral genom sin familj? Eller genom åren när man mognar, växer upp och lär sig från sin omgivning?
Min fundering är om dessa människor skulle tycka det var acceptabelt om någon betedde sig som de gör mot, låt oss säga deras familj? Eller deras vänner och flick/pojkvänner? Egentligen borde de tycka det är helt okej eftersom de själva anser att det är okej att de beter sig respektlöst mot andra! Då borde det vara okej för andra att bete sig så också. Eller hur?
Jag har även själv råkat ut för en människa som jag direkt skar av alla band med, och det berodde främst på hans synsätt på det här med respekt. Detta var för någon månad sen och killen var någon som kände någon som kände någon klasskamrat till mig och på något sätt lyckades han få komma med när vi satt ute och drack kaffe. Han ansåg att om en tjej lät sig utnyttjas så förtjänade hon ingen respekt för hon ville inte ha den. Jag var sååååå nära på att slänga mitt kaffe i ansiktet på skitstöveln! Oavsett hur en tjej (eller även en kille) reagerar på hur hon/han blir behandlad så är det ju personen som utnyttjar som är svinet! Bara för att en tjej, t ex går med på att en kille fotograferar henne i bikini så innebär ju inte det att han måste lägga upp bilden på facebook, eller att hon har gått med på det! Det innebär att hon kanske tyckte att han skulle hålla det för sig själv, så varför ska hon få skit för att han beter sig som ett svin och lägger ut ett foto utan tillåtelse?! I såna här fall blir det ju tyvärr tjejen som får alla glåpord och blir kallad namn för att hon ställde upp...
Och nej, innan någon tänker tanken så var det inte detta som hände Jenny, men det är inte min plats att berättade vad heller. Men det jag gillar med Jenny är att hon nästan alltid kan se saker från den positiva sidan. Hon fick se en annan sida av en vän som hon inte visste fanns, men nu vet hon och då kan hon också radera den här människan från sitt liv, istället för att gå runt och fortsätta bli lurad att tro att det är en reko person. Hon är klyftig min vän. :) Bara så tråkigt att det finns personer som inte kan förstå att deras respektlösa handlingar kan förstöra hela kvällar för vissa.
Men ja, till lite roligare saker nu då! Det har gått väldigt bra med Lazarus och vi börjar få honom i lite bättre form iallafall. Han är inte lika lönnfet längre och nu satsar vi allt på att öka upp hans kondition och bygga muskler. Stackaren är ojämnt musklad så han går ojämnt när han går i höger varv. Men ja, jag ska inte tråka ut er icke-ryttare med sånt här. I allafall så ahr han blivit god vän med alla på ridskolans privatstall och för att hjälpa oss på traven med att få honom att gå ner i vikt så får han gå lektion en tre gånger i veckan. Då rids han två gånger de dagarna, men lektionerna är inget tufft, utan han får gå med nybörjare på ryggen och med en som leder och han verkar inte ha något emot det alls.
Ja, och mitt "lilla" projekt börjar närma sig. Oj, vad vi har pluggat på om allt från hästens historia till evolution, till antropologi. Tro mig, antropologi är faktiskt en viktig del i allt. Att förstå hur människan kan ha betett sig kan vara avgörande för att vi ska veta om ett fynd vi gör är relevant eller om vi ska skicka det vidare. Men ja, väskan ska iallafall packas, och det är svårt att veta vadman behöver ha med sig. Jag kommer ju mellanlanda hemma mellan de två delar som projektet utgörs av så det är två veckor i taget som gäller. Håll tummarna för att vi faktiskt hittar något på den korta tiden!
En annan glad nyhet är att en tjej från min klass som heter Marya har fått stipendium hon också för att få följa med till en utgrävning i Kenya! Hoppas hon kommer få det galet bra och att hon hittar många intressanta saker! Marya är från Ryssland och påstår själv att hon säkert kommer fatta eld, men jag tror solen kan göra våran lilla babouschka allt gott! :)
Så, nu har jag lättat mitt hjärta och uppdaterat er och nu är det dags för mig att cykla iväg till skolan för en liten föreläsning om mytologins betydelse i det moderna samhället. Ska bli fett kul! :) Kram på er mina vänner!
Svar på tal!
Jag har inte många läsare, och de få jag har är jag väldigt tacksam för. Nu driver inte jag min blogg i något försök att bli stor eller få massor av läsare utan glömmer oftast bort den. Detta leder även till att jag får ytterst få kommentarer. Är typ bara min vän Jenny som kommenterar, haha...
Men idag loggade jag faktiskt in för första gången på evigheter och då hade jag fått en kommentar från någon liten nätmobbare som troligtvis inte hade något bättre för sig när h*n skolkade från skolan för att verka cool. Jag tog bort denna kommentar illa kvickt för jag vill inte ha någon form av idiotisk mobbing på min blogg!!
I allafall, denna lilla lus till läsare påstod att jag skulle vara en lögnare för saker och ting stämmer inte i mitt inlägg som jag skrev sist. Okey..? Jag hade kunnat ta det lilla påhoppet om denna person faktiskt hade konkreta bevis för att jag är en lögnare.
Så här löd kommentaren: "Du ljuger som en häst skenar också. Du kan knappast vara i Frankrike eftersom du skriver på svenska med svenska å,ä och ö. Och vem fan har råd att köpa hus i Frankrike när man är student?! Eller köpa häst heller för den delen? Haha, och såååå typiskt att det är en Anglo-arab i Frankrike, så originellt.... Du har ju inga bilder som styrker det du säger alls!"
Okey... Då tar vi det från början!
1. Så jag ljuger inte bara, jag ljuger alltså okontrollerat och panikartat? För det är ju så en häst skenar....
2. Anledningen till att jag har svenska å, ä och ö är för att jag har tagit med mig min dator som jag köpte i SVERIGE!! Och även om det inte skulle vara så, att jag köpt datorn här i Frankrike så kan man fortfarande ställa in tangentbordet så att man har svenska bokstäver! Hur är detta ett bevis för att jag inte är i Frankrike?!?!
3. Man har råd att köpa hus om man köper loss det av sina egna föräldrar som inte begär en ockersumma varje månad! Som jag skrev i texten!! Det hjälper också om man sparade en massa pengar innan man for iväg. Eller det faktum att jag sålde av lite av mina möbler och min bil innan jag flyttade som gav extra pengar. Jag tänker innan jag gör något förhastat, vilket är mer än man kan säga om vissa som kommenterar....
4. Som jag skrev i texten var vi 3 tjejer som delade på hästen med en symbolisk summa! Hästen är gratis egentligen men vi donerar pengar till stallet kan man säga och vi gav 100 euro var, vilket inte är speciellt mycket. Och som jag nämnde ovan. Sparade pengar är förbannat gött att ha.
5. Vem har sagt att det måste vara originellt när man köper häst? Klagar du på svenskar som äger nordsvenskar också?! Om inte folk från det egna hemlandet köper rasen, vem sjutton ska göra det då? Och ja, vad konstigt att det råkar vara en Anglo-arab, det är ju bara en fransk ras, och en av de vanligaste raserna i landet, för att inte tala om att korsningar mellan de 2 vanligaste raserna i världen råkar bli just anglo-araber! Hade förstått ditt argument att det var osannolikt att jag skulle köpa en häst om det var en väldigt ovanlig hästras som inte säljs utanför sina länder som t ex Przewalskihästen eller Yakuthästar. Förstår inte alls ditt argument här.
6. Nej, jag har inga foton, betyder det att jag ljuger då? Isåfall borde jag ju inte ens finnas till eftersom jag inte har foto på mig själv heller? I såfall borde jag ju inte vara någonstans alls för jag har inga foton som styrker att jag faktiskt befinner mig på en plats överhuvudtaget just nu. Seriöst! Ta reda på fakta innan du anklagar lilla vän. Jag har en kamera. Jag har en kamera och flera minneskort fulla med bilder. Jag har en portabel hårddisk där jag har en massa, massa foton. Anledningen till att de inte ligger på bloggen? Jo, för att jag väldigt sällan kommer att tänka på bloggen. Tänker jag på den överhuvudtaget så loggar jag bara in väldigt snabbt för att skriva och jag orkar inte lägga ner energin på att föra över foton från alla hårddiskar och minneskort bara för att slänga upp en bild på en blogg jag inte bryr mig ett skit om!! (Plus att jag är oteknisk så in i helvete så jag vågar knappt röra minneskorten).
Om det nu är någon mer som tycker att mina historier känns osannolika så kan ni kanske tänka efter nästa gång och skicka mig en förbannad jävla trevlig fråga istället för att hoppa på mig! Tur för alla idioter därute att det är nästan 20 grader varmt och soligt idag, annars hade vi haft en Katta-strof på bärsärkagång! Kaffe ute i trädgården som gäller idag där jag kan glömma allt vad internet heter.
Stora saker på gång!
Tiden går fortare än man tror och nu är man inne på andra terminen av andra året och det är liksom nu det gäller lite... Och privatlivet ska vi inte tala om! Det är så många bollar i luften nu att man blir yr. Jag ska inte hålla er på halster längre.
Detta händer i vår!
*Jag har fått bidrag till att starta ett projekt där jag får blanda historia och hästar i ett. Hästens historia är ju välkänd numera men jag och ett gäng andra intresserade ska få åka till grottorna i Lascaux. Där finns grottmålningar som är nästan 20 000 år gamla. Av ca 2000 figurer är 900 identifierade som djur, varav 365 av dem är hästar. Vi ska även åka till grottan Chauvet som har de äldsta grottmålningarna som man känner till. Men dessa målningar hittades inte förrän 1994. Jag och mitt "team" har fått lov att göra utgrävningar i närheten av grottorna. Då det mest är kalkstensberg i Chaivet med floden Ardeche som rinner igenom så kommer det bli en tuff utgrävning. Men det är något mystiskt med dessa avbildningar på hästar i ett bergslandskap. Förhoppningsvis kommer vi hitta något som kan ge ledtrådar till hur och när hästen blev domesticerad i Europa, och om det levde hästar bland kalkstensbergen. Ska bli mucho spännande! Jag kommer vara borta under hela april med detta projekt.
*Jag har köpt loss mina föräldrar ur huset så det är numera mitt eget och jag och Victor kommer alltså bo tillsammans här. Så flytten till Frankrike är alltså inte bara tillfällig längre utan jag är positiv till att vi stannar kvar här i några år till. Jag ska gå ett tredje år på skolan har jag bestämt för att läsa ännu fler kurser och Victor ska gå sitt andra år på skolan också. Visst, vi har inte varit tillsammans länge, men Victor bor redan hos mig så gott som varje dag så det är inget megakliv vi tar och vi har tänkt över det. Mina föräldrar är självklart lika välkomna att bo här när de kommer över. :) Jag är inte omöjlig. Och jag kommer åka över till Sverige när jag får tillfälle också.
*Jag har bestämt mig för att jag ska köpa häst! Och nej jag har inte vunnit på lotto! Huset kommer jag betala av till mina föräldrar varje månad och hästen är en solskenshistoria utan dess like. En man kom till stallet för någon månad sedan och frågade våran stallchef om de hade lust att ta emot en häst som han inte längre hade råd att behålla. Det var en ren donation till en skola som gjorde så mycket bra, sa han och stallchefen visste inte vad hon skulle svara riktigt. Hon ville ju gärna se hästen först. Det kanske var mer trubbel än det var värt. Jag fick ta åt mig uppgiften att följa med och provrida och testa den här hästen. När jag klev ut ur bilen och såg hästen höll jag på att dö av skratt. Den var fet och åmade och kråmade sig framför oss som för att tala om för oss att han var värd sin vikt i guld. När jag provred honom var han slö på grund av att han var fet, och för att han hade stått i hagen ganska länge, men det var världens snällaste häst och när jag sen fick se hans stamtavla och alla plaketter han fått från utställningar och tävlingar så visste jag att detta var ett riktigt kap. Mannen hade även betalat veterinärsbesiktning innan trots att han egentligen inte hade råd så att vi inte skulle oroa oss över att han var sjuk. Så Lazarus, som hästen heter fick följa med tillbaka till stallet och blev genast vän med alla. Men stallchefen är bekymrad. Lazarus har sån potential och skulle aldrig trivas som ren ridskolehäst. Så nu har jag och två andra tjejer gått ihop och vi ska köpa loss honom. Vi betalar mest en symbolisk summa för att köpa honom eftersom han var gratis men det kommer gå till en bra sak. Att vi är tre underlättar massor eftersom vi då känner att vi både har råd och har tid med hästen. Jag kan t ex åka bort på mitt projekt utan att oroa mig. De andra tjejerna är verkligen duktiga och tävlar redan i hoppning, dressyr, fälttävlan och till och med western så vi ska se vad Lazarus utvecklas till. Eftersom han är en äkta Angloarab. Det är ju en ras som kommer från Frankrike från början och det finns många rasföreningar som håller utställningar så vi får se om det blir något sånt. Så jag ska bli hästägare också!!
*Det är ännu mer på gång ska ni veta! I maj ska min klass ut på en liten resa till Rom där vi förenar nytta med nöje. Rom är ett av mina drömresmål så det ska bli underbart!!
Så ja det är mycket på gång för att inte tala om alla andra tentor och privata angelägenheter som finnes i min vardag så om jag är ovanligt oaktiv på bloggen i det närmaste så hoppas jag de flesta förstår varför. Ha ha, det är ju inte som att ni kommer ha massor att sakna. :)
Jag kan inte sova.
Jag har försökt sova men är för sprallig för att kunna somna. I morgon kommer nämligen Victors föräldrar och hälsar på och jag ska träffa dem. De ska dessutom bo hos mig hela veckan som de är här. Oh, jag hoppas det kommer gå bra. Det är väl sånt här man ska var nervös för eller hur? Fördelen är att Victor också kommer stanna hos mig hela veckan, fast det är han ju vanligtvis också. :) Fast han ligger och sover gott just nu. Min sötnos!
Nu har jag druckit lite te och ska krypa ner hos min Victor igen och hoppas att jag somnar.
Godnatt mina vänner
Kär kär kär kär
Jag har varit så totalt frånvarande på alla sätt och vis den sista tiden. Men det är ett lyckorus som vandrar genom min kropp och får mig att ignorera en massa saker som jag inte tycker är lika viktiga, som bloggen, mailen och allt det där. Jag har nämligen blivit kär! Tro det eller ej, men jag har blivit upp över öronen kär! Jag hoppar upp ur sängen varje dag och längtar till skolan för då får jag se honom. Jag längtar till helgerna när vi kan spendera ännu mer tid tillsammans och jag dagdrömmer på lektionerna om honom.
Nu antar jag att mina underbara vänner i Sverige vill veta ännu mer. Jag har ringt en del av er men som ni vet är det inte lätt att hålla en sån kontakt med er alla.
Det hela började väl för två månader sedan. Jag var ute och fikade med Celine och Franco från skolan och Franco har då bjudit dit en till kille, nämligen Victor från Göteborg som började sitt första år på skolan i september. Vad trevligt tänkte jag, då kanske jag kan få prata lite svenska efter veckor med att ha pratat engelska och halvknagglig franska. Victor kommer fem minuter senare och det sa klick! Jag har aldrig trott på det förut men det sa verkligen klick! Jag ignorerade det dock just då eftersom jag inte ens kände killen men när vi väl började prata så kunde vi inte sluta. Vi drack kopp efter kopp med kaffe och bara babblade på om allt möjligt.
Efter detta så träffades vi i skolan flera gånger och bestämde oss för att hitta på något den helgen. Så vi åkte ner till parken för att åka gocart och fika ännu mer. Vi dejtade några gånger och insåg att vi båda hade drabbats av denna omedelbara "love at first sight" och sedan dess är jag inte längre Katta Singel-i-tio-år, utan är alltså med pojkvän helt plötsligt.
Det känns lika lustigt för mig som för er ska jag säga, men det pirrar i magen bara vid tanken på honom och så har jag inte känt på länge. Sedan några veckor tillbaka så känner jag att jag verkligen är kär, på riktigt! Så där sprudlande nykär! Vart detta är på väg kan jag inte svara på alls, och det är inget jag vill tänka på heller. Jag vill bara leva i nuet och vara glad! Så, även om det egentligen är omöjligt, så kommer jag nog ignorera bloggen ännu mer nu. Ja, jag vet, det går knappt, men så är det. Förut hade jag fullt upp, nu har jag ännu mer saker att göra som jag hellre lägger energi på än att blogga. Men jag ska försöka att skriva någon gång iallafall. Ni får ha överseende med mig. :)
Jag lever... nästan!
Så nu har jag spenderat hela dagen med att ringa till Sverige, till familjen och alla mina vänner och lyckades sitta i hela 2 timmar med Jenny och bara snacka om ingenting. Hon är också hemma sjuk och har varit det i 1 ½ vecka. Hon tycker mest synd om mig och jag tycker mest synd om henne. Ha ha.
Ska också påpeka att så här sent har jag inte varit uppe på månader! Jag är inte pigg ska jag inte påstå, jag är ju sjuk men jag är inte sömnig kan man säga. Och att ligga i soffan och slöglo på Pretty little liars och blogga samtidigt är inga problem om man har en stor bytta glass jämte sig!
Mums!
Uppe med tuppen
Sitter uppe extra tidigt för att se solen gå upp. Dricker lite kaffe framför datorn och ska snart ner till stallet för att testa lite utrustning på hästarna och sen en tidig runda ute på fälten. Kommer bli skönt och ett sätt att skingra tankarna lite.
Sänder iallafall en stor kärleksfull tanke till min sjukling! Det blir snart bättre gumman. <3 Samla dina krafter så ser jag fram emot ett långt mail när du väl orkar. :)
Men vissa tankar har malt inom mig på sistone och just nu är jag väldigt arg på en person även om jag lovat att jag inte ska vara det. Men någon har betett sig svinigt mot en av mina bästa vänner, har jag inte rätt att vara arg då? Min vän säger att det inte är någon fara och inget att vara arg för men hon är mer förlåtande än jag. Hoppas bara att denna person inser att den är på väg att förlora en mycket god vän! Jag ska iallafall inget säga till denna idiot, det har jag lovat min vän. Det enda jag tänker säga är att man väljer själv hur lite eller hur mycket man bryr sig om någon, men låtsas inte bry dig om någon du inte bryr dig det minsta om när det väl kommer till kritan!
Oh my god...
Jag borde inte sitta uppe nu, och jag borde verkligen inte lägga tid på bloggen, just i detta tillfälle eftersom jag ska upp igen om 4 timmar och jag har varit vaken i ca 20 timmar nu. Men....
Jag kan inte sova. Plågas av en mardröm som jag inte haft på många år. Varenda gång jag sluter ögonen och slumrar till ser jag hur drömmen börjar rulla in och jag rycker till och vaknar och känner mig torr i hela munnen.
Ska försöka dricka ett glas vatten och lugna ner mig. Tror jag måste möta den här drömmen om jag ska få sova alls i natt.
I värsta fall får jag väl ringa till Celine, våran handläggare och förklara läget och kanske vara hemma tills framemot lunchtid, då kanske jag kan gå ner till stallet. Har trots allt inte varit bort en endaste minut under hela året jag pluggat här. En hel dag kanske jag till och med skulle vara värd. Jobbar ju till och med på helgerna numera...
Nåja. Får se vart sömnen för mig. Godnatt mina vänner!
I am so sorry! Je suis tellement désolé! Jag är så ledsen! Lo Siento!
Skolan jag går på har nu satt oss på ett enormt stort projekt som ska pågå under i stort sett hela vårterminen, men undantag för att vi har några lektioner franska i veckan. För att egga oss så har skolan även bestämt sig för att dela ut diverse priser till de bästa projekten. Då ingår bland annat ett stipendium för att få arbeta som praktikant, antingen inom Frankrike eller utomlands. Man kan även vinna en härlig resa till Italen under sommaren. Så som ni förstår har jag lagt ner hela mitt hjärta och själ i denna. Jag har nämligen hittat praktikplats på ett museum här i Frankrike där jag skulle få jobba sida vid sida med en expert på områdena mytologi och folksagor. Detta kan jag ju inte missa eller hur?!
Projektet i sig innebär att vi ska lära oss att använda franskan i det vardagliga livet och även kunna använda oss av lite svårare franska samtidigt som vi ska fokusera på våra valda yrkesämnen. I mitt fall blir det alltså mytologi och historia. Jag har tillsammans med en kurskamrat jag kommer väldigt bra överens med, Sophie från England, lagt upp ett enormt projekt som dessutom fått lite uppmärksamhet i media nu. Vi har valt att låna hästarna i skolans stall och vårat projekt ska alltså handla om hästens betydelse inom historia och mytologi. Mytologiskt sett är det inte jättemycket men historiskt sett har ju hästen haft en betydande roll. Tillsammans med de killar och tjejer som går teaterinriktade ämnen har vi nu satt upp en pjäs om hästens historia och mytologi. Vi är i stallet hela dagarna och tränar, syr kostymer och planerar. Och det är så roligt! Det är så förbannat roligt!
Under hela maj kommer vi att hålla våran föreställning/teater, ca 3 ggr i veckan och då kommer vi även att göra reklam så att folk kommer och tittar. Allt kommer såklart vara gratis, men vi har redan planerat att sälja lite hemmagjort godis och kanske mat från våra respektive hemländer så vi kan tjäna lite på det iallafall. Som jag kanske berättat innan så är det ju bara utbytesstudenter och utländska studenter på den här skolan. En stor blandning av folk från Sverige, England, Italien, Island, Danmark, Estland och till och med USA, Brasilien, Australien och Sydafrika. Tror nästan vi har representanter från varje land i världen. Men bara nästan. Föreställningarna kommer hållas på franska, så vi får verkligen utnyttja våra kunskaper till max och plugga in termer och ord vi aldrig skulle lärt oss annars.
Föreställningen i sig är en hästaktig adaption av en av frankrikes största pjäser genom tiderna. Ubu Roi (Ubu Kung) som skrevs av Alfred Jarry. Den påminner om Monthy Python och handlar om en kille som är fet, vulgär, ful, dum och oärlig och dessutom väldigt feg. Det roliga är att denna lilla man egentligen inte finns utan är fantasi av en lärare som är schizofren och som påstår att han varit slav i Turkiet, fastfrusen i is i Norge och kung av Polen vid ett tillfälle. Samtidigt fungerar pjäsen som en parodi på Shakespeare, bland annat Hamlet och Macbeth. Detta kommer ge oss en bra grund för att förklara hästens historia på olika platser utan att det för den sakens skulle blir otroligt osammanhängande. Jag ska också spela i pjäsen, men riktigt vilka roller vi människor ska ha vet vi inte riktigt än.
Kan berätta lite om hur det gick till idag. I stallet mätte vi benen på det härliga kallblodsstoet Neigeux (betyder snöig då hon är ljusgrå apelskimmel med massa vita prickar på, fast hon kommer vara helt vit inom bara några år). Neigeux ska nämligen få fyra ben till. Hon ska få vara Sleipner i våran föreställning. Vi har även fortsatt göra vingar med vitt silkespapper till våran Pegasus som ska spelas av det kritvita stoet Moxy. Jag har dessutom suttit och flätat läderband och pärlor som vi ska trä på hästarnas träns så att det ser ut som gamla träns från mellanöstern eller medeltiden i England osv. osv. Det är otroligt roligt och det känns lite som att vi leker mer än vi faktiskt jobbar men å andra sidan består ju inte våra dagar av skola mellan 8 och 17 längre utan nu är vi i stallet hela hela dagarna. Och är vi inte där så är vi i skolan och pluggar på våran franska eller så sover vi.
Så mina vänner jag hoppas ni kan förlåta mig. Är det någon som ska resa till södra delarna av Frankrike under senvåren eller sommaren så är ni hemskt välkomna att se föreställningen!
Kramar / KattaStrofen
Interview with a vampire
Fråga 1: Skulle du lagligt byta namn till Katta Strofen för 1 miljon kronor?
Svar: Skulle inte ens tveka :D
Fråga 2: Julsmust eller cola till julmaten?
Svar: Julmust. Det hör till :)
Fråga 3: Skulle du avstå från kaffe en hel vecka om du visste att det skulle rädda ett barns liv i Colombia?
Svar: Har en känsla av att det faktiskt skulle kunna vara så i verkligheten :/ Ja jag skulle absolut avstå om jag var helt säker på att det skulle rädda ett liv. Jag skulle vara ett vrak men det skulle det nog vara värt.
Fråga 4: Vad tycker du om superbloggare som t ex Kissie, Dessie, Kenza eller Paow.
Svar: Jag har egentligen inget att säga om dem eftersom jag inte följer dem. Tycker däremot att det är vääääldigt skrämmande att svenska folket kan vara så överförtjusta i att läsa en helt vanlig vardagsblogg. Vad gör deras bloggar så speciella egentligen? Har vi verkligen blivit så dumma att det mest fascinerande som finns i världen är en fjortisaktig, bortskämd stockholmstjejs dagliga shopping?
Fråga 5: Nu ger jag igen med samma mynt och frågar vem din senaste sexdröm handlade om?
Svar: Jag hade nog tur för jag hade en om Christian Bale, OCH JAG KOM IHÅG DEN!! :D
Fråga 6: Vem skulle du viljla träffa om du fick träffa precis vem som helst under en dag? Död eller levande?
Svar: Jisses vad svårt... Ehhhh, jag skulle nog välja min gammelmormor, eller kanske lite längre bak i släkten. Inte bara för att se vad man har för blod som rinner igenom en, utan även för att denna person säkert har massor att berätta. :)
Fråga 7: Vem skulle spela huvudrollen i en film om ditt liv?
Svar: Kristin Kreuk när jag var ung, och Catherine Zeta-Jones som äldre.
Fråga 8: Har du en egenskap du riktigt skäms för?
Svar: Jag skäms lite över att jag kan överreagera om saker inte går som jag vill när jag är tvärsäker på att jag hade rätt, även om det visar sig att jag hade fel. Skäms dessutom över att jag är så fruktansvärt oteknisk, speciellt med tanke på hur samhället ser ut idag.
Fråga 9: Vilka 3 killar har du med på listan över de killar man får vara "lagligt" otrogen med om man är i ett förhållande?
Svar: 1. Alexander Skarsgård, 2. Johnny Depp och 3. Orlando Bloom
Fråga 10: Vad är du mest rädd för, spindlar eller hajar?
Svar: Borde vara hajar, men näe, spindlar känns värre eftersom de finns på land.
Fråga 11: Om du fick vara kille för en dag, vad skulle du göra då?
Svar: Skulle bete mig precis så svinaktigt som vi tjejer påstår att killar gör och se om det faktiskt är accepterat eller om vi tjejer bara överdriver. Eller så skulle jag sitta och runka hela dagen. :P
Fråga 12: Du har försovit dig och du hinner inte med allt på morgonen. Vilket moment väljer du bort i första hand? Frukosten, tandborstningen, sminkningen?
Svar: Väljer bort att sminka mig. Det är inte viktigt :)
Fråga 13: Vad är det fulaste plagg du någonsin ägt, efter att du fyllt 18?
Svar: Kommer ihåg att jag köpte en lång, stickad polo från nätet för ca 3 år sedan, som man skulle kunna ha som klänning. Den såg jättesnygg ut på bild i en härligt dovt ljunglila färg. När jag fick den var den snarare grisrosa, och efter att jag hade haft den på mig en enda gång så märkte jag att tyget töjde sig precis över magen och la sig i veck där så jag såg ut som michelingubben på magen. Och klänning var det inte tal om för tröjan bara gled upp och gled upp tills man visade röven. Dessutom var polokragen stickig och tajt. Usch!
Fråga 14: Pinsam fråga: Värsta sexminnet?
Svar: En kille jag strulade med på en fest, när jag var ganska full och ganska ung dessutom. Han var jättesöt, verkade vettig och verkade dessutom genuint intresserad. När vi väl hamnade i säng så visste han inte alls vad han höll på med. Han nöp mig hela tiden, råkade smocka till mig mer än en gång och han hann knappt stoppa in den förrän han kom och då rullade han runt och däckade. Dagen efter när han var nykter var han dessutom världens tönt, jobbig och jävlig och betedde sig som ett svin. Den enda kille jag träffat som borde bli alkoholist, för allas trevnad.
Fråga 15: Har du någon tvångstanke?
Svar: Förutom kaffet? Jo, jag måste, måste, måste bara duscha med både ytterdörren och dörren till badrummet låst och även draperiet fördraget, även om jag är helt själv i hela huset och vet att jag kommer vara det resten av veckan. Sen går jag ut därifrån i bara handduk ändå. xD
Fråga 16: Vilken kändis skulle du vilja ge en ordentlig make-over?
Svar: Joan Cusack. Seriöst, kvinnan har ju sett likadan ut sen 80-talet!
Fråga 17: Vilken typ av människa står du inte ut med?
Svar: Folk som tror de står över andra människor, vare sig det beror på rasism eller att de helt enkelt bara tror att de är smartare, bättre eller snyggare än andra.
Fråga 18: Vem skulle du vilja byta liv med för en dag?
Svar: Paris Hilton. Jag skulle vilja se hur det är att bli konstant bevakad, bli hånad för allt man säger och gör och dessutom ha pengar som gräs. Kanske är hon helt missförstådd, kanske inte.
Fråga 19: Tror du på ett annat liv efter detta?
Svar: Jag vill gärna tro att det finns något mer, men jag vet inte om det finns någon teori som är så pass väl utformad att jag helt och hållet kan tro på en av dem. Varken reinkarnation, spöken, himlen/helvetet eller att själen lever vidare känns speciellt sanningsenligt.
Fråga 20: Vilka egenskaper söker du hos en kille?
Svar: Han måste visa respekt, inte bara för mig, utan för alla andra om inte det är så att någon inte förtjänar det. Sen måste han ju såklart vara trogen och ärlig. Utseende, ekonomi eller intressen spelar inte alls någon roll.
Fråga 21: Anser du att du har en bra känsla för stil?
Svar: Jag tror att jag har det. Jag klär mig/inreder efter hur jag själv trivs, men jag tror jag har rätt bra smak.
Fråga 22: Hur gör du för att göra vintern lite mer genomlidlig?
Svar: Jag ser till att jag gör allt det jobbiga värt det. Om jag blir kall och blöt belönar jag mig med ett varmt bad. Om jag måste skotta uppfarten så tänker jag på hur snyggt det blir och hur mycket lättare det är att ta sig fram sen. Om jag måste betala en svindyr elräkning så tänker jag på hur jobbigt det kunde vara om det istället varit svinkallt i lägenheten.
Fråga 23: Skulle du kunna inreda ditt sovrum i ärtgrönt och bajsbrunt om du fick gratis hyra för det?
Svar: Ja, det hade nog varit värt det. Sovrummet är man ju mest i när man sover och då märker man det inte. Det går nog säkert göra fint även med de färgerna. :)
Fråga 24: Vad är det äckligaste du vet i matväg?
Svar: Det mesta går att äta, men torr och dåligt tillagad mat går fetbort. Är inte överdrivet förtjust i pölsa heller.
Fråga 25: Har du ätit sniglar än?
Svar: Nej, och jag är inte jättesugen på att prova, men det kommer väl :D
Fråga 26: Vad är det mest exotiska du har ätit?
Svar: Är inte så bevandrad i matkultur men blev bjuden på en iransk buffé en gång, meze tror jag det kallas. Det var jättegott även om det mesta innehöll kikärtor :)
Fråga 27: Vilken högtid är den mest meningslösa? Jul, påsk, midsommar eller Halloween?
Svar: Säger nog påsken. Känns lite värdelöst att sätta upp en massa gula kycklingar i bara en vecka. Jul och midsommar känns viktigare och under Halloween är det ju maskerader och skräckfilmer och sånt skoj :)
Fråga 28: Hur tror du att ditt liv ser ut när du är 65?
Svar: Jag hoppas väl att jag vid den tiden kan se tillbaka på mitt liv och känna mig stolt. Jag har barn och barnbarn som hälsar på ofta och en man som fortfarande lever. Vi är lyckliga tillsammans och flyttar gemensamt till ett litet hus vid havet i södra Europa där vi har pengar så att vi klarar oss och slipper oroa oss. Jag ser hur jag sitter och broderar med en hårig norsk skogskatt jämte mig i soffan och en liten söt hund på mattan vid mina fötter. Och jag har lärt mig laga riktigt god mat också så när jag blir pensionär ska jag baka och laga mat i massor. :) Jag hoppas att jag förblir frisk och glad också och att jag har kvar alla mina vänner. :)
Fråga 29: Har storleken betydelse?
Svar: Ja det har den faktiskt. Men det får vara ganska extremt innan det har betydelse. Och det är ju trots allt inte in-ut-in-ut som ger det resultat man vill ha.
Fråga 30, SISTA FRÅGAN: När grät du senast?
Svar: För några veckor sedan när mina föräldrar var här och de skulle åka hem igen. Träffar ju inte dem så ofta nuförtiden.
Jenny: Ser du att det går att vara snäll?
Jag: Det är inte lika roligt! :D Och var inte förra frågan sista frågan?
Jenny: I intervjun ja!
Jag: Kul att lära sig något nytt om varandra iallafall.
Jenny: Tror vi känner varandra för väl för jag har inte lärt mig ett smack!
Jag: Inte jag heller.....
Paris Je t'aime!
Nu är jag i Paris! Har träffat mammas kusin Camille och mina kusiner Henri och Elise och sitter nu på Milk Pantheon, ett cybercafé bara ett kvarter från Jardin de Luxembourg. Franskan går knaggligt än så länge men jag tror vi förstår varandra rätt så bra. Och ett stort megatack till Tomas och Fredrika, två svenska turister som kunde visa mig hur jag sätter in svenska bokstäver genom att skriva i Word först. :D Guld värt!
Börjar bli ganska mätt nu. Camille har tryckt i mig en stor baguette med någon väldigt god ost på, en bakelse med väldigt mycket grädde och minst 7 koppar kaffe under hela dagen, än så länge, men det klagar jag inte på. :) En av de absolut bästa sakerna med Paris. De har underbart kaffe precis överallt!
Imorgon blir det nog en heldag på Louvren för en gångs skull. Ser verkligen fram emot deras grekiska och romerska och även de egyptiska avdelningarna. Inte för att Mona Lisa inte är intressant. Ska försöka hinna med marknaden Marché d'Aligre också. Tror jag ska utmana Henri och Elise att klättra de 500 trapporna i Arc de Triomphe, men har en känsla av att jag själv kommer komma ungefär en tjugondel av vägen och sen ger jag upp. :D Iallafall om jag ska vara så mätt som jag är nu.
Jag har redan fotograferat en hel del ska ni veta och kommer nog lägga upp en del av bilderna här på bloggen sen när jag kommer hem och har lite mer ledig tid.
Je 'taime mon amies!
Att packa ner ett helt liv!
Ja, jag har tagit en paus från packandet. Jisses vad klockan är mycket! Imorgon vid den här tiden borde jag vara framme. Det ska bli så underbart. Samtidigt känner jag lite vemod.
Ja, imorgon drar jag till Frankrike och det ska bli så underbart skönt. Men jag har packat ner hela lägenheten! Hela jäkla lägenheten. Och nej, allt ska inte med till Frankrike. Men efter att jag klivit ut genom dörren så kommer jag aldrig mer sätta min fot här igen! Jag kommer inte ens komma tillbaka till Örnsköldsvik. Nej, det blir Frankrike, sen Jönköping och sist Göteborg. Det känns så udda... det känns så... overkligt! Jag grät, mitt ex grät, vi har pratat och pratat och pratat och jag tror vi har slutit fred. I sista minuten. Men tanken på att jag kanske aldrig kommer träffa honom igen gör att jag känner att hellre sent än aldrig. Nu kanske man åtminstone kan träffas som vänner på en kopp kaffe om jag skulle få för mig att åka upp till Ö-vik och hälsa på alla här uppe.
Nej, jag börjar känna mig väldigt melankolisk. Är nervös inför allt det nya som väntar också. Som att lära sig gå på nytt! Stå på egna ben igen. Eller händer om jag känner för det. Vem skulle kunna säga åt mig att inte göra det liksom?
Avslutar med en mycket fin bild från Tolounn där jag ska spendera underbara 18 dagar! Au Revoir!
The end of an era
Är det inte förvånansvärt att man med bara några få ord och en minut, kan krossa något som pågått i 7 år! Yes, Kattastrofen blev singel i helgen! Det är ledsamt efter 7 år, men jag är lättad. Det var svårt men det var svårare att vara kvar i något som inte fungerade. Ska man se på det teoretiskt sätt så har det ju varit slut ett ganska bra tag. Så är det med kärleken. Den är flyktig, svår att förstå och ännu svårare att få att fungera trots att det är en av människornas primitivaste beteende. Varför räknas inte kärleken som en av människans största gåtor?
Flytten till Göteborg närmar sig också med stormsteg. Likaså resan till Frankrike. Det jag har svårast att greppa med hela situationen är nog snarare att man gått från Lilla Katta i Jönköping, som stadgade sig och flyttade till Örnsköldsvik, för att senare bli Plugg-Katta som flyttar till Storstan och faktiskt... gör något åt sin situation! Alla har inte möjligheten att göra detta så man ska vara tacksam för det! Men det var oundvikligt. Allt detta borde egentligen ha hänt mycket tidigare!
Och på tal om något oundvikligt så bär det snart av mot jobbet. Inte många veckor kvar där heller. Är det något som kommer vara sig likt? :)
Kramar/ KattaStrofen
Plötsligt händer det!
Saker har dock börjat rulla på. Jag ska börja plugga i Göteborg till hösten! Lämna Ö-vik för underbara, fina, härliga, västkustiga, glada, vackra och goa Göteborg! Det är så osannolikt att jag allt för ofta glömmer bort att jag faktiskt ska det. I mitt huvud pågår fortfarande det grå livet i Ö-vik efter sommaren, men så kommer inte vara fallet. :D Jag är ledsen, mina härliga norbaggar Sussie, Emma, Mikael, Jorma, Fios och övriga Ö-viksbor som jag lämnar bakom mig, men västkusten kallar på mig! Jag kommer sakna er något så fruktansvärt, ni anar inte ens hur mycket. Förhoppningsvis kan ni nu ha åtminstone en anledning till att åka till Göteborg! Ni vet inte vad ni missat!
Snart är det semester dessutom. Det ska bli så skönt! Eller ja, semester och semester. Jag har ju sagt upp mig från jobbet ju. :D Så veckan innan semestern blir min sista på Solgården! Jag är inte ens i närheten av så ledsen som jag borde vara. Kommer mest sakna några välkända figurer som Herr Andersson och systrarna Silja och Line. Ja de heter faktiskt så! Silja och Line aka Silja Line! Kommer såklart sakna Emma också, och Linnea! Nio har gjort jobbet uthärdligt! ^^ Ska ägna er alla en stor tanke när jag ligger på en strand i Frankrike under sommaren. Sen kommer mitt huvud vara fullt av plugg, plugg, plugg!
Så, börjar stolt och avslutar tårögt men fortfarande lika stolt!
Kära Linnea!
Jag skrattade så tårarna rann idag på jobbet. Jag fick jobba hemma hos Linnea! Tiden bara flyger iväg när man sitter med henne. Visst, hon är inte helt klar i huvudet, få är det vid 89 års ålder men hon har minne som en elefant och tusen roliga historier att berätta. Hade det inte varit för hennes höft hade hon klarat sig utmärkt utan mig. Men jag hade nog kommit och hälsat på ändå. Idag bakade vi urgoda mazariner och det sprutade smulor och kaffe över bordet när hon berättade om allt roligt hon varit med om. Hon har alltid en sån otrolig inlevelse när hon berättar också. Det finns nog ingen jag kommer sakna så mycket som Linnea om jag skulle sluta jobba som personlig assistent. Linnea har blivit lite av en mormor åt mig. Jag har ju aldrig haft en mormor på riktigt men Linnea fick bli min låtsasmormor!
Idag fick jag bland annat veta mer om Rune, hennes man som dog för tio år sedan. Hon berättade att de träffades på en gård 1945 när hon var 24 år gammal. Rune var 26. Linneas pappa skulle köpa en gris att slakta och Rune fick i uppgift att hämta grisen som låg ute i sin hage i en stor lerpöl. Linne hade inte fattat tycke för Rune. Han verkade arrogant och överlägsen och bad henne att stå en bit bort ifrån hagen för det kunde skvätta och inte ville väl lilla söta fröken få lera på sin fina blommiga kjol. Men när Rune skulle börja fösa grisen flög den lilla galten upp rakt upp i luften och började springa runt som att han visste vad som väntade. Rune var inte beredd och grisen sprang så småningom in i hans knäveck och Rune ramlade pladask på rygg i leran. Linne gjorde allt för att hålla sig för skratt men när Rune klev upp sa han bara glatt: "Brunt skulle visst vara modernt till våren har jag hört!" och sen brast han ut i skratt. Linnea kunde inte hålla sig och skrattade lika mycket hon och efter det föll hon pladask. Grisen blev aldrig slaktad. Istället fick han vara närvarande vid deras bröllop som hedersgäst eftersom han var en så fruktansvärt bra relationsmäklare! 
Relationsexpert?!
Visst blir man glad av att höra sådana historier?! Linnea har massor av sådana på lager! Jag ska jobba imorgon också och hoppas att jag får hälsa på hos Linnea igen! Jag tror Linnea uppskattar mitt sällskap. Jag vet att hon iallafall föredrar mig framför surkarten Malin som kommer till henne ibland. Jag och Linnea kom fram till att Malin nog ätit för mycket citron. Vi kanske skulle doppa henne i socker!
Tillbaka i Örnsköldsvik!
Ja då är man tillbaka i Örnsköldsvik efter påsken. På både gott och ont. Det är skönt att vara hemma och träffa min älskling igen men det fanns så mycket jag inte hann med hemma i Småland. Många jag inte hann träffa och mycket jag inte hann göra.
Det jag hann med var iallafall att träffa föräldrarna och såklart Natalie. Hann även åka ut till Pernilla och träffa fullblodet Romeo, Haflingern Sherman och ponnyerna Kola och Simba. Man saknar verkligen hästlivet men det blir tyvärr ingen häst än på ett tag. Behöver en ny bil nu framförallt! På vägen ner till Småland kände jag hur motorn blev tröttare och tröttare och det knackar oroväckande i bilen när jag svänger. Så lilla Gamen får nog snart bytas ut mot något nyare och bättre. Förhoppningsvis bränslesnålare också.
Lördagen blev lugn med middag hos föräldrarna. Jag hann med att äta alldeles för många ägg och en fruktansvärt god lammstek med ugnsristade potatisklyftor och massor av vitlök. Mums! På kvällen umgicks jag med Natalie och Patrik och vi tittade på Fight Club. Brad Pitt är mumma i den filmen. Jared Leto är ju inte fel heller, men i den här filmen är det Brad som gäller. Hade det inte varit för att han ser ut som att han låtit håret ligga i ett dygn i ren superväteoxid och dessutom blir totalt nerslagen så hade Jared varit nummer 1. Men tyvärr tjejer. Han är Jennys även om jag får låna honom ibland! *skojar*
På söndagkvällen festade jag med gänget. Men snacka om att man blev lite chockad. Gänget som för några år sedan bestod av runt 25 personer var nu nere i 10 då många har flytt Jönköping efter skolan. Vi pratade gamla minnen och blev allmänt nostalgiska.
Tyvärr blev helgen kortare än jag tänkt. Jag blev inringd till att jobba extra imorgon tisdag och har inte råd att tacka nej så istället för att åka upp på tisdag så fick jag åka redan idag. Men, mina vänner som jag skulle ha träffat, ni är ändå i mitt hjärta och jag saknar er något fruktansvärt! Nästa gång kommer ni att vara min första prioritet!
Ja, imorgon får man alltså se fram emot en dag med jobb. Det ska väl gå bra tror jag. Är lite småseg och allmänt slut efter helgen så nu blir det att varva ner lite med sambon, en kopp te och någon rolig film.
Hoppas eran påsk varit lika bra som min!
