Att packa ner ett helt liv!
Ja, jag har tagit en paus från packandet. Jisses vad klockan är mycket! Imorgon vid den här tiden borde jag vara framme. Det ska bli så underbart. Samtidigt känner jag lite vemod.
Ja, imorgon drar jag till Frankrike och det ska bli så underbart skönt. Men jag har packat ner hela lägenheten! Hela jäkla lägenheten. Och nej, allt ska inte med till Frankrike. Men efter att jag klivit ut genom dörren så kommer jag aldrig mer sätta min fot här igen! Jag kommer inte ens komma tillbaka till Örnsköldsvik. Nej, det blir Frankrike, sen Jönköping och sist Göteborg. Det känns så udda... det känns så... overkligt! Jag grät, mitt ex grät, vi har pratat och pratat och pratat och jag tror vi har slutit fred. I sista minuten. Men tanken på att jag kanske aldrig kommer träffa honom igen gör att jag känner att hellre sent än aldrig. Nu kanske man åtminstone kan träffas som vänner på en kopp kaffe om jag skulle få för mig att åka upp till Ö-vik och hälsa på alla här uppe.
Nej, jag börjar känna mig väldigt melankolisk. Är nervös inför allt det nya som väntar också. Som att lära sig gå på nytt! Stå på egna ben igen. Eller händer om jag känner för det. Vem skulle kunna säga åt mig att inte göra det liksom?
Avslutar med en mycket fin bild från Tolounn där jag ska spendera underbara 18 dagar! Au Revoir!
