Om Hestia!

Det kanske inte är så många som reagerar på mitt nya bloggnamn så därför tänkte jag berätta varifrån detta kommer.

Den grekiska gudinnan Hestia.

Hestia var en jungrfugudinna i grekisk mytologi. Hon stod för den husliga härden, dvs elden men också för högstående moraliska kvaliteter. Hon beskrevs oftast som den gudinna som var frommast och vänligast och satt på en enkel tron av trä med en vit ulldyna och hon skapade inte ens ett emblem för sig själv. I den romerska mytologin kallades hon istället Vesta. Hon avbildades sällan i mänsklig form utan istället som en symbol, då oftast en brinnande eld. Hon var även den som tillbads först när man offrade i de gamla grekiska hushållen.

Hestia var även en av de tolv olympiska gudarna, även om det sades att hon gav sin plats till Hefaistos efter att han krävde en plats bland gudarna efter att han blivit utkastad. Då han höll gudarnas drottning Hera fängslad så gav Hestia sin plats till Hefaistos så att det inte skulle utbryta bråk eftersom hon själv hatade sådant.



Jag är själv intresserad av mytologi, inte bara grekisk eller romersk utan även nordisk, afrikansk, indisk eller ja... vad som helst. Mytologi är något som intresserar mig och Hestia tycker jag oftast är en mycket bortglömd gudinna, speciellt med tanke på att hon ändå tillhörde Olympen. Men hennes egenskaper är något av det som gör att jag identifierar mig med henne. Hon är vänlig, avskyr bråk och stod dessutom för den husliga elden. Nu är det ju inte så att jag är någon typ av pyroman men det mysigaste jag vet är att ha levande ljus tända i lägenheten en höstkväll. Eller att grilla korv vid sjön på sommaren eller vid pulkabacken på vintern. Och jag älskar verkligen att elda i min kakelugn som står i vardagsrummet. Inte nog med det så älskar jag faktiskt att laga mat. Den husliga delen av mig iallafall. Eftersom härden numera är utbytt mot el-spis i de flesta fall så får man väl räkna det.



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0